BERÄTTA OM DIN BARNDOMS FÖDELSEDAG
vill orsakullan vi ska blogga om den dag som idag är . . .
å dessvärre går jag bet på den totalt minns absolut ingen av mina barndoms födelsedagar vilket säkert är både sorgligt å mycket besynnerligt . . .
NATTÅG (?) MED IS I KUPÉN
ja det är ju åke som styr tåget å bestämmer lasten som under denna tur är is vad gäller min lilla kupé så består bilderna av den lilla erfarenhet av is jag i min närkiska vardag kan skaka fram ur arkivet där de första bilderna visar på den (minst sagt!) bristfälliga sandningen av vårt bostadsbolag öbo å de sista bilderna visar att man även här kan ha rejäl vinter ibland . . . den lilla historien nedan är ett utdrag ur min (förhoppningsvis) snart utgivna bok "berlinbarn" På vintern blev Kisaån än mer åtråvärd, inte minst när det var snö och is. Ån var ganska ström och frös därför inte överallt. En solig vinterdag skulle Tomas, grannarnas yngste son tillika Kisas mest sydde unge, och jag utforska isens bärighet. Tomas hade aldrig några hämningar, learning by doing, liksom, men hans djärvhet just denna dag slutade i ett ovälkommet fotbad. Vår upptäcktsfärd ”operation kontroll av isens bärighet i Kisaån” tog ett abrupt slut i och med det oönskade ”genombrottet”, bara att b
Nu fick du mig att tänka till... Har haft en glad och schysst barndom, men när jag tänker på just födelsedagar så minns jag ingen jag heller. Och bara ett julfirande, nu när jag tänker efter. Märkligt...
SvaraRaderaJag undrar om födelsedagar i min barndom var särskilt festliga överhuvudtaget? Jag minns inte jag heller annat än ett enda födelsedagskalas ( 5 år, tror jag att jag blev) . Kanske minnet bara är kort?
SvaraRaderaMen grannbarnen och jag satt runt det rektangulära bordet och en tårta, hemlagad stod mitt på bordet, saftglasen var fyllda. Ungefär så ...de andra barnen skrattade åt mig för att jag sade att jag skulle sitta mitt i bordet, istället för tårtan. Kanske jag minns det för att man skrattade åt mig?