NATTÅG (?) MED IS I KUPÉN

 ja det är ju åke som styr tåget å bestämmer lasten som under denna tur är is

vad gäller min lilla kupé så består bilderna av den lilla erfarenhet av is jag i min närkiska vardag kan skaka fram ur arkivet där de första bilderna visar på den (minst sagt!) bristfälliga sandningen av vårt bostadsbolag öbo å de sista bilderna visar att  man även här kan ha rejäl vinter ibland . . . 
den lilla historien nedan är ett utdrag ur min (förhoppningsvis) snart utgivna bok "berlinbarn"
På vintern blev Kisaån än mer åtråvärd, inte minst när det var snö och is. Ån var ganska ström och frös därför inte överallt. En solig vinterdag skulle Tomas, grannarnas yngste son tillika Kisas mest sydde unge, och jag utforska isens bärighet. Tomas hade aldrig några hämningar, learning by doing, liksom, men hans djärvhet just denna dag slutade i ett ovälkommet fotbad. Vår upptäcktsfärd ”operation kontroll av isens bärighet i Kisaån”  tog ett abrupt slut i och med det oönskade ”genombrottet”, bara att bege sig hem då. Som tur var tog det högst 10 minuter (den gången säkert bara 5) att gå uppför Ånabacken till det röda tegelhuset där Tomas bodde. Vi hade väl våra aningar att det nog inte sågs med alltför blida ögon att vi hade lekt, inte bara vid utan i ån.

Nu var ju de faktiska omständigheterna alltför uppenbara, så att dölja polarexpeditionen var utsiktslös. Flera minusgrader hade låtit byxbenen stelna rejält under tiden för vår hemmarsch, den taktfasta, likt stelbenta tennsoldater. Givetvis undgick det inte Majsans (min kompis mamma) skarpa, denna dag genomträngande och allvarliga, modersblick, hur det låg till med de faktiska omständigheterna.

Det hela utmynnade inte helt oväntat i en mycket tydlig och bestämd tillrättavisning. Efter vår välförtjänta, men samtidigt för våra föräldrar ganska ovanligt stränga, förmaning beordrades det klädbyte. I torra kläder satt vi och drack varm O`boy* för att sedan bli inlåsta i ett rum med en back Lego. Det var den dagen.

*”belönades” vi verkligen med en mugg varm O`boy efter vårt farliga tilltag eller är det bara en av mig romantiserad efterkonstruktion?!



Kommentarer

  1. Det är ju rent av hemskt att jag sitter här och skrattar åt era å-bravader, men du skriver så medryckande så jag kände hur kalla fötterna blev när isen inte bar längre..och att få förmaningar på det till, givetvis, stränga sådana. Det känns igen...Åar är livsfarliga lekplatser men förmodligen hade jag varit precis likadan som ni båda var..man ska pröva på för att lära sig. Varm Oboy och en back lego bakom låst dörr. Låter rätt så trevligt trots allt. Tack för en genomtrevlig läsning även om den var lite riskfylld.
    Ha en fin helg!

    SvaraRadera
  2. Först till bilderna. Ungefär lika illa såg det ut hos oss för bara några veckor sedan. Istapparna däremot är underbara konstverk. Skulle dock inte vilja träffas av någon på huvudet om man säger så. Det hände ju för många år sedan i Stockholm och en pojke dog i Vasastan. Sedan dess är det omöjligt att röra sig på trottoarer vid minusgrader. Skyltar uppställda överallt, ofta med avspärrningsband. Bara att gå på gatan och samsar med bilar då...

    Skoj att läsa om era äventyr på is. Tack och lov att det var en å och ingen sjö;-) Så din bok är nära publikation. Såååå skoj!!! Här har du din första kund/läsare:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar tackar...hör av mig när det är dags!

      Radera
  3. Isar kan vara förrädiska, jag har stor respekt och går aldrig ut på isar innan jag sett att snöskotrarna tagit sig fram där, då bör de bära även en tjock tant. Jag förstår kompisens mammas reaKtion när ni kom hem med blöta brallor. Det hade förstås kunnat sluta illa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jovars....is har även jag (numera) en stor respekt för....

      Radera
  4. Vilken medryckande läsning.. kan känna igen mig med äventyren att testa isar..men även så mycket annat man gjorde.. Bra bilder!

    Ha en fin söndag! :)

    SvaraRadera
  5. Lokföraren/Boggbrodern hälsar att det är skit mellan hans komjutor och skrivbordet för han duger inte till att skicka till dig 🙁 Men han gillar din tågbild till lika isbilderna och tackar för länken 🙂

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

AUTOMAT . . .

DIN EGEN SKUGGA