minns att vi hade en sådan lek för en kollega för många herrans år sedan när denne hade nått pensionsåldern å vi hade inte heller sparat på krutet eftersom skolan jag jobbade på då hade en intern tv
självklart fick han posera i heta stolen å svara på allehanda adekvata å inte så passande ålders/pensionärsfrågor å vinstvärdet ökade givetvis för varje rätt svar
vi hade laddat upp med senilsnöre förstoringsglas tena-blöjor å annat lämpligt (?) för en blivande panschis men jag minns inte allt däremot kommer jag ihåg att en av hans livlinor var att ringa pro
huruvida han nådde toppen å om han blev pensionär minns jag inte heller fast numera borde han varit panschis i många år om han ens finns mitt ibland oss längre för det här begav sig i början på 2000-talet...
ja å nu sitter man här själv som mer eller mindre ofrivillig panschis... minns att jag på den tiden vi hade det här spektaklet för honom längtade efter att få gå i pension å bara ägna mig åt det jag vill å inte det jag måste ju tidigare desto bättre tyckte jag då...
vad tycker jag nu då...
nja hade vi inte flyttat till skövde skulle jag inte slutat på skolan för jag älskade att vara bland mina fina ungdomar å då hade jag nog dött på min post tagit permobilen eller färdtjänst till jobbet å hasat bakom en rollator i korridorerna...
nu kör jag ut bröd två gånger i veckan mellan 6-10 även det något jag förr drömt om ibland att sitta i en bil köra runt kånka lite prata lite skit med folk älskar ju att köra bil å lite snickesnack här å var är inte heller att förakta...
men i det stora hela är jag nog fortfarande en novis vad gäller panschislivet har liksom inte hittat min plats i den världen ännu men har inte heller haft så mycket tid att landa å fundera pga av bokdistribution å flytt å så...
m e n
kommer tid kommer...
ja
nåt
p u s s
Jag hade också lite extraknäck under ett par år efter att jag gått i pension och så engagerade jag mig i föreningslivet på olika sätt och det gör jag fortfarande till en del. Man måste ju ha lite sociala kontakter utöver barn och barnbarn.
SvaraRaderaHa en fin tisdag! /Ingrid
Underbart att rå sin egen tid 🙂
SvaraRaderaDet där med att känna att man är pensionär förstår jag knappt. Livet förändras inte nämnvärt annat än att man slutar jobba. Min hulde make har lättare att ta det lugnt än vad jag har; han brukar säga att jag borde gå i en kurs för pensionärer och jag kontrar med att ska jag hålla en kurs för pensionärer. Det är skönt att rå sin egen tid, när man har den.
SvaraRaderaHa en känsla av att du inte är så värst lycklig som pensionär. Inte än. För vissa går det jättefort att vänja sig mot det nya livet, för andra tar det veckor, månader och ibland år. Som jag skrivit förut så tycker jag definitivt att du ska kolla med gymnasieskolor i Skövde om de inte behöver en lärare. Just tysklärare växer inte på träd, och det kostar ju ingenting att fråga.
SvaraRaderaSedan borde du skaffa dig en ny hobby. Ja, jag vet att jag alltid predikat att man ska skaffa sig en hobby INNAN pensionen, men... Det räcker kanske inte med bloggen, du behöver lite mera har jag en känsla av.
Nej, än en gång Christian. Kolla skolorna!
Själv hade jag noll problem - från ena dagen till nästa var jag pensionär och kunde göra vad och när jag ville. Inga mer måsten, inga kompromisser. Och då älskade jag också mitt jobb.