DRYGA 40 ÅR ...
...i människans tjänst å nu sitter jag här som panschis å...
förundras? minns? saknar?
f ö r u n d r a s...
måste jag ju det är ändå ganska ofattbart att tiden gått så snabbt kändes inte så förskräckligt länge sen jag gick pedagogutbildningen i västberlin som det hette på den tiden ja alltså då muren fortfarande fanns å ingen trodde att den någonsin skulle falla å då förstår man ju att jag ändå varit med ett tag
m i n n s...
gör jag också de flesta av mina jobb med glädje har alltid trivts å varit uppskattad från sågverket i kisa på 70-talet via livsmedelsbutik å barnhem i berlin till allt från dagis lekis fritids grundskola gymnasieskola kyrka et cetera
tänk alla dessa människor jag träffat små barn äldre barn ungdomar vuxna förståndshandikappade kollegor både kvinnliga å manliga å även några däremellan
känner stor glädje över alla ungdomar som jag fortfarande har kontakt med underbart att få följa dem å se hur de lyckats i livet har fått egna familjer visar upp sina gulliga barn på sociala medier
är tacksam över att fått vara en del i deras liv
s a k n a r...
jag att jobba? nja kanske inte så mycket som jag trodde
s a k n a r...
jag kollegorna? absolut förutom några rötägg var de alla fina å hängivna sitt yrke å har berikat mitt liv genom åren
s a k n a r...
jag ungdomarna? onekligen gör jag det nästan dagligen måste jag nog erkänna de har genom alla år skänkt mig så mycket glädje å gett mig förvissningen om att det finns hopp för framtiden så många fina välartade unga människor kommer att se till att världen kommer att bli en bättre plats att leva på framöver...många finns för evigt i mitt hjärta å jag är ofantligt tacksam för att de hållit mig ung under alla år så nu kan jag väl "åldras" med gott samvete
cirkeln är sluten å nu får jag försöka smälta allt jag varit med om under mina dryga 40 år i människans tjänst å fortsätta att
b ä s t a v a l l t
är ändå att jag fick starta min pedagogiska gärning på topp när jag jobbade 3 år på ett barnhem i berlin där grunden lades för mina framtida jobb med människor å att jag sedan fick avsluta på topp på kunskapsskolan i örebro mina sista dryga 3 år inom skolvärlden
f ö r u n d r a s
m i n n a s
s a k n a
p u s s
Vilka härliga vintervyer där hos dig. Så glad för att jag hittade din blogg och blev bekant med dig, inte minst via boken, att ha din bakgrund där.
SvaraRaderaJag är ju inte heltidspensionär, men om knappa två år ska jag bli det - hoppas jag har hälsan kvar då. Är jag frisk fortsätter jag nog jobba, med att skriva såsom nu - om uppdragsgivare finns.
Men jag förstår också dem som har svårt för omställningar från att ha gått till ett jobb varje dag och sedan är det bara slut. Menar inte att du hör till dem, men att det känns annorlunda än förr och klart det gör det :)
Att kunna skriva är ju fördelaktigt om man vill fortsätta vara verksam som panschis, värre för de som slitit ut sina kroppar.....
RaderaTack, jag njuter av dina å du av mina vintervyer...å du, även jag är glad för att ha lärt känna dig bäste Muminvän.....
Fint skrivet ..fyrtio år är en mansålder, åtminstone förr. Nu är mansåldern det dubbla minst. Du har haft ett rikt liv trots törnar och liknande i början, kanske senare också men det är ju just det som formar oss, som lär oss...och så alla dessa människokontakter är rena rikedomen. Relationer är det som bär oss, rötäggen då borträknade
SvaraRaderaFina snödrivor är du också förunnad😉
Nu har du påbörjat en ny cirkel...
God lycka!
Tack för dina fina ord, är övertygad om att just min bakgrund ha gjort att jag kunnat betyda en del för många människor (framförallt ungdomar) jag träffat under åren.
RaderaTack för lyckönskningarna, får se om det blir nån cirkel eller om det stannar vid en halvmåne.... ;)
Börjar med selfien - den bästa bilden du lagt upp ever! En hundra procentig succé skulle jag säga!
SvaraRaderaVet inte om de flesta pensionärer gör en resumé när de slutar arbeta. Och man gör det är det ju hur skönt som helst att läsa att du i stort sett bara har positiva minnen från din tid inom skolväsendet. Det är oerhört viktig faktiskt. För om man längtar efter att bli pensionär redan vid 60 årsåldern då trivs man inte på sitt jobb och inte som panschis heller. Har några exempel i min bekantskapskrets.
Nu är du ju rena ungdomen - hahaha! Jag skulle definitivt försöka att komma in som tysklärare på en gymnasieskola i Skövde. Tror eller jag är säker på att du skulle göra succé och rektorn skulle tacka sin lyckliga stjärna att få en så erfaren lärare som du.
Hahaha, du ger dig inte....vill tydligen ha in mig i skolans värld igen, men den tiden är en gång för alla (man ska aldrig säga "aldrig"?) förbi, hade det för bra mina sista tre år, finns inte en chans att jag skulle återgå till kommunalt slaveri!
RaderaJag har ju också trappat ner successivt, eftersom jag jobbade 50% sista åren å det är många jag känner som gjort så, mycket klokt om man har möjlighet till det.
Att du blev så fascinerad av min selfie förstår jag inte riktigt....tror inte ens det är en selfie.....
Så hyggelig å lese. Jo, du vil alltid savne arbeidet, men savnet er ikke vondt, men godt. 🥰
SvaraRaderaSå sant som det är skrivet! Tack...
RaderaVisst har man levt länge, mycket har hänt.
SvaraRaderaHisnande om man börja tänka på det....
Radera