METAFORER

 idag bjuder elisa:s fem frågor på en rejäl utmaning här krävs att de små grå anstränger sig lite mer än vanligt å visar på framförallt kreativitet å eftertanke samt kanske lite brutal ärlighet...

p.s. bilderna är tagna på vårpromenader genom skövde

1) om livet vore en väg vilken typ av terräng befinner du dig på just nu

ganska stenig å ojämn lite grann som en vandring i dödsskuggans dal... trodde väl inte att skrivandet av en andra bok skulle uppröra så mycket känslor men det kanske är priset man får betala när man på nåt sätt gör bokslut över sitt liv... det kostar på att bli äldre... tur man har sina ljuspunkter i form av solskenet i mitt liv som lyser från bästa makan bästa dottern bästa mågen samt även en hel del från vänner gamla kollegor å elever

2) vad är det bästa sättet att låta tankarna flöda fritt utan att fastna

klurigt värre... en joggingtur eller en rejäl långpromenad i stillhet

3) vilket väder speglar ditt humör den här veckan

grådisigt novemberväder med allehanda blåst å regn blandat med nyckfullt aprilväder... lite som en känslornas berg å dalbana där utgångsläget är mörkgrått

4) finns det en dröm som aldrig riktigt slog rot men som du fortfarande tänker på

det skulle väl vara en karriär som skådespelare alternativt musiker 

5) när besteg du senast ett berg

håller väl på för fullt just nu med författandet av bok två

hoppas ni får en fin helg
p u s s 


Kommentarer

  1. Steniga stigar fanns i Cornwall när jag vandrade med sonen, i min ålder är jag lite rädd för att trampa snett och stuka foten...
    Jag förstår att ditt skrivande väckte känslor, vi har olika bagage bakom oss.
    Mina tankar flödar när jag sitter still och räknar fjärilar.
    Vad är det som hindrar dig söka amatörsällskap? Här gör pensionärer lokal nyårsrevy.
    Lycka till med ditt berg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra att ta det försiktigt på steniga stigar... räkna fjärilar var nåt nytt... udda men kul å spännande sätt!
      Finns inga hinder mer än jag själv... tack, det ska nog ordna sig!

      Radera
  2. äppelblom. visst kostar det på att bli äldre. på alla sätt. men alternativt är inte så kul. och du har ju många kära människor omkring dig. och den där boken måste kanske skrivas? du kommer att bli mycket nöjd när du nått bergets toppha en fin helg till att börja med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla för dina värmande å peppande ord!

      Radera
  3. Det där med att göra bokslut, och att skriva om sitt eget liv - det är tufft och du gör det jättebra!
    Jag har själv tänkt att jag borde, och vill, göra nåt liknande. Men just nu känns allt så spretigt. Jag har dagböcker från 1976, men att hitta den där röda tråden att gå längs, och att inte lämna ut andra personer för mycket - en balansgång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sannerligen.... du har så rätt. Att du har dagböcker underlättar, men helt klart behöver man hitta en slags röd tråd... alternativt skriver man enligt en tidslinje. Utlämna andra kan man undvika genom att ej namnge vissa personer. Sen har väl du några år kvar eftersom du jobbar en del fortfarande innan du kan ge dig hän helt å fullt åt dina memoarer...

      Radera
  4. Ups and down, det är livet, blev du överraskad över reaktionerna på din bok? Jag har ju inte läst den så jag vet inte hur den skulle vara upprörande. Alla har rätt till sin historia! Så du drömde om en skådespelarkarriär? Jag var rätt aktiv som barn, var med i en tv-serie för barn, var statist på Svenska teatern i Hfors, deltog i radioteaterpjäser osv. men jag kände mig nog aldrig riktigt bekväm ändå. Hade nog passat bättre som reporter eller journalist på tv eller radio för prata kan jag, haha! Önskar dig en fin helg, vifta bort vad folk tycker och tänker, du vet ju bäst själv vad du har upplevt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är mina känslor som det rördes om i, de som läst boken tyckte om den. Det var inte dåligt att du skådespelat så mycket... vad hette serien du var med i?

      Radera
  5. Lite ledsamt att läsa att del 2 är så jobbigt för dig. Jag som trodde att den första boken och dess minnen var nog så jobbiga för dig att sätta ner på pränt. Men det blir alltså värre... Hoppas du inte känner någon tvång att producera en andra bok, för då är det inte givande att vara författare. Skrivandet ska berika, trots att minnena kanske inte är de mest positiva. Detta sagt av en som aldrig skrivit en bok;-)

    De flesta verkar ha haft novemberväder den här veckan. Precis som ifjol så är Täby en liten soloas. Tre soliga dagar, varav en till och med bjöd på sommarvärme. Alltid nåt:-)

    Härliga bilder som alltid. Ren njutning!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja... första boken var definitivt bra mycket jobbigare, det tog mej ju också 10 år att få den klar... den här är jobbig på ett annat sätt, man förstår på nåt sätt att den allra största delen av ens liv har passerat, själva innehållet är inte alls så jobbig, så du kan va lugn....

      Radera
  6. Klimakteriehäxan30 maj 2025 kl. 13:40

    Roligt att du fortsätter skriva, det är en sysselsättning som stundtals är njutbar (tycker jag) och så ibland kommer attackerna av att "det-här-duger-väl-inte" eller hur???? Lycka till, kämpa på!
    Njuter av dina vackra naturbilder!

    SvaraRadera
  7. Jag älskar din presentation av dig själv!
    KRAM-Susie

    SvaraRadera
  8. Imponerande att du skriver ännu en bok, anar att det är tufft. Håller med dig om jogging och långpromenader för att släppa tankarna fritt!
    Skådespelare har jag också haft i tankarna ;-)
    Ha det fortsatt gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nämen så spännande.. vi har lite gemensamt... ;)

      Radera
  9. Så roligt att du skriver på boken, men förstår så klart att det bär tankarna åt en. Vad är det du skriver om? Hade missat att du skrivit böcker tidigare med :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mitt liv som Berlinbarn när jag var liten... nu är det fortsättning

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

ÖREBRO

ATT VÄNDA PÅ PAPPER...