12/12 - TILL MINNE
elisas fem fredagsfrågor tillägnas idag minnet av en av hennes trognaste bloggvänner som lämnat jordelivet
en monika som jag själv inte vet vem det var
men känslan över att sakna en vän man fått via bloggeriet
kan jag mycket väl förstå
det är just det fantastiska med bloggeriet
du kan få vänner för livet
utan att nånsin träffa dem
av respekt till ovan nämnda avstår jag idag både från
färgsprakande bilder å humor i december
nu till dagens spörsmål
1) vilket ögonblick från det senaste året vill du hålla fast vid extra hårt
svårt svårt...
först tänkte jag första doppet i vätterns friska vatten tillsammans med bästa svågern
sen tänkte jag återseendet med min långåriga hockeykompis i örebro
sen tänkte jag besöket av våra kära f.d. grannar från örebro
men när jag skulle svara på fråga 4 kom jag ju på att det måste vara vårt
kungliga fika i köpenhamn en "once in a lifetime upplevelse"
2) vad får dig att le även en annars tung eller vanlig dag
barn alltid barn
3) vad i din vardag får dig att stanna upp och känna tacksamhet
när bästa makan kommer hem från jobbet
4) när brukar du känna "det här är livet"
när man kan unna sig något gott att äta på lokal utan att tänka på vad det kostar
eller ett härligt dopp i friska typ 15-16 grader
5) vad får dig att känna hopp även när livet känns lite tungt
när jag tänker på alla fina människor jag känner som gör livet lättare för andra
människor som gör den här världen till en bättre plats att leva på
bästa makan finaste dottern bästa mågen
gamla kollegor gamla elever
vänner
minnen
p u s s p å d e t
Bloggvärlden är mnärklig, man kan bli goda vänner även om man inte har träffats. Jag har träffat trädgårdsfolk och bokläsare.s
SvaraRaderaJag blir också glad när naken kommer hem från jobbet.
Kan bara hålla med... <3
RaderaVisst kan man bli goda vänner/kompisar utan att någonsin har träffats. Jag tror faktiskt att det kan vara en fördel att inte ha träffats irl. För vem vet - man klickar kanske inte alls. Har gått på tre bloggträffar sedan 2008. Det var väl okej, men jag skulle inte ha upprepat det...
SvaraRaderaBloggkompisen som har gått bort känner jag lite grand, då vi kommunicerade med varandra via bloggen. Men sedan en dag bestämde sig mitt antivirusprogram för att hennes sajt var infekterad och jag kom inte ens in i hennes blogg längre.
Som person var Monika väldigt rakt fram med väldigt många åsikter. Hon hade två katter som hon älskade djupt och jobbade som IVA-sjuksköterska hos ett bemanningsföretag. Sedan hade hon ett lantställe där hon spenderade mycket tid, då lägenheten i en ökänt Stockholmsförort inte var en höjdare.
Varför berättar jag det? Ju, du är ju så fin i din kommentar, då tycker jag att du får lära känna henne postumt, lite grand i alla fall.
Jag har problem att gå in Hanneles... får alltid en varning å sen försvinner sidan, tur att hon är kortfattad så jag hinner läsa innan jag kommenterar ;) Tack för att du presenterade henne lite, ni måste vatt lite like, jag menar "rakt fram, många åsikter.... ;) ... man vet ju inte så mycket om de flesta, men de man läser/kommenterar ofta/regelbundet blir ganska snart vänner på nåt vis....
RaderaMonika var också min bloggvän sedan väldigt många år tillbaka och när hon helt plötsligt försvann från Blogglandia uppstod verkligen ett tomrum och många tankar snurrade om vad som kan ha hänt innan jag förstod att hon inte fanns bland oss längre.
SvaraRaderaHa en fin Luciadag i morgon!
Kram, Ingrid
Förstår precis..... <3
RaderaJa nog får barn en att le alltid. Glada och livsglädje i barnen. Gällande Monika så är det sorgligt, tänker även på andra som lämnat oss från bloggvärlden. Vet två som hastighet bara försvann slm visade sig ha lämnat jordelivet. Så sorgligt.
SvaraRaderaKan bara hålla med... det får en att tänka till ... <3
RaderaAtt lära känna någon i skrivandets tecken och kommunikation därigenom går väl mer på djupet i att lära känna någon människa, min egen erfarenhet efter några bloggträffar, trevligt att ses också men ibland är det kanske bättre att låta bli, tycker som BP.
SvaraRaderaHa det gott nu.
Det kanske ligger nåt i det... eller är det så att folk inte är sig själva på nätet eller IRL?
RaderaVem vet, inte jag.... Ha det <3
Visst är det så att barn får en att le!! Ser fram emot att få träffa barnbarnen som vi inte sett på en månad nu, då de har roat sig i Thailand bl.a, och vi på annat håll ;-)
SvaraRaderaAtt äta gott utan att tänka på priset är inte dumt, men att bada i 16 graders vatten, nja, där backar jag ;-D
Ha en fortsatt fin helg!
Hehehe, fattar... men man kan ju inte tycka lika i allt... ;) Tack detsamma <3
RaderaDet var fint av dig att uppmärksamma vår bortgångna bloggvän. Jag var inte närmare bekant med henne, men läst hennes temabloggar under några år. Jag har bloggat så många år att det tyvärr inte är helt ovanligt att vänner går ur tiden. Skulle tippa på bortåt 10 under de 15 år jag bloggat. Och fler lär det bli då vi inte blir yngre. Jag har träffat rätt många bloggvänner och har aldrig blivit besviken, tvärtom, vänskapen vi haft via bloggarna har förstärkts ytterligare. Du gillar verkligen att slänga dig i 15-gradigt vatten, jag är jättefeg, i somras tog det in i juli innan jag tog mod till mig, sen simmade jag varje dag. Nu önskar jag dig en fortsatt fin lördag
SvaraRaderaDet finns tydligen olika åsikter angående att träffa bloggvänner IRL, men trivs man med varandra i "skriveriet" så borde man trivas tillsammans annars också... eller är det kanske så att man inte är sig själv på bloggen/i livet?!? Kommer du bara igång att bada så bryr du dig inte om graderna sen.... lovar! ;) Må så gott <3
Radera