MINNEN
lagras hos oss antingen vi vill eller inte
veten icke varför vet bara att min mormor spelade den singeln när jag var liten
ett minna som omedvetet satte sig nånstans långt därnere i mina gömmor
så när jag nu hör den minns jag alltid min fina mormor
svarta fotbollsskor i läder med skruvdobbar
bollen var ihopsydd av skinbitar å inuti den fanns en gummiblåsa
var den sliten kunde den spricka om man sköt stenhårt i stolpe/ribba
å vad vi tränade min bästa kompis å jag
nästan varje dag efter skolan
nästan varje dag tills mörkret föll å vi inte såg bollen längre
växelvis stod vi mål eller sköt
å vad vi sköt å vad vi utvecklades under alla dessa timmar
vi kunde sätta den i högra krysset med en innersidaskruv
vi kunde sätta den i vänstra krysset med en yttersidaskruv
vi kunde (borde?) blivit riktigt bra å framgångsrika
som synes blev det aldrig såvi blev äldre mognade olika snabbt gled isär
å jag flyttade till sverige
där blev det division 6 korpfotboll fritidsfotboll gubbfotboll
å nu på gamla dar gåfotboll
ibland letar man själv i sitt inre fotoalbum å hittar nåt
ibland väcker någon annan ett minne till liv som man glömt
ibland väcker en viss låt omedvetet ett visst minne
så är det dessvärre inte alltid
men å andra sidan kan man välja att bevara sina fina minnen
för de kan ingen ta ifrån en
å sånna kan man samla på livet ut
p u s s p å d e t
v a r r ä d d o m d e j å l i v e t
p.s.
alla foton har med inlägget att göra ty de visar fina minnen








Jag skrev i förra inlägget att jag bara har minnen av svarta fotbollsskor. Ett annat minne är de första läderkulorna vi spelade med. De som hade snörning som lämnade märken i pannan när man nickade. Det var tider det.
SvaraRadera